När man reparerar skador i tänderna och munnen måste man använda många olika typer av material. Förr brydde man sig inte speciellt mycket om materialens biologiska verkningar. Viktigast var att de fungerade och såg snygga ut. Det värsta exemplet på detta är amalgam, som ju bl.a. innehåller kvicksilver, som är ett första klassens nervgift.

City-tandläkarna har i över 15 år ägnat sig åt att reda ut och behandla bieffekter av material som inte är biologiskt kompatibla, och som alltså inverkar skadligt på människan. Tillsammans med specialistläkare har vi utvecklat en behandlingsmodell som på ett pålitligt sätt kan avgöra om en patient lider av biverkningar av tandvårdsmaterial.

Undersökningarna visar om det är fråga om en materialsjukdom i munnen (allergi, toxisk irritation, korrosionsskada mm.), en immunologisk störning eller en direkt förgiftning.

Avsikten med behandlingen är att på ett säkert sätt ta bort det skadliga materialet ur munnen och ersätta det med ett lämpligare material. Vid reparationer används mest olika keramiska material. Man försöker undvika metaller, men ibland blir man tvungen att använda titan.